Gaois

Bailiúchán téarmaí dlí agus reachtaíochta i nGaeilge a baineadh as bunachar ilteangach téarmaí an Aontais Eorpaigh. Breis eolais »

LAW|rights and freedoms|social rights|gender equality
bean gan stát Tagairt CDT-GA
ga
Sainmhíniú bean nach bhfuil nasc dlíthiúil náisiúntachta aici le haon stát faoi dhlíthe náisiúnta Tagairt an Institiúid Eorpach um Chomhionannas Inscne (EIGE)
Nóta Léirítear le hAirteagal 1 de Choinbhinsiún i dtaobh Stádas Daoine gan Stát 1954 gur gan stát atá an duine nach meastar go huathoibríoch é a bheith ina náisiúnach (nó saoránach) faoi dhlíthe aon stáit. Mar sin féin, i dteannta leis an stádas dlíthiúil seo (gan stát de jure), tá mná go leor ann atá gan stát de facto toisc go bhfuil a saoránacht gan úsáid nach mór nó toisc nach féidir leo a náisiúntacht a chruthú nó a fhíorú. Is saincheist faoi leith ag mná é a bheith gan stát de facto, mar shampla mná a ndearnadh gáinneáil orthu a bhféadfadh gur coigistíodh nó gur goideadh a gcuid doiciméad, nó mná is imircigh gan doiciméid, lena n-áirítear iarrthóirí tearmainn, mná nach mbeadh in ann a náisiúntacht a chruthú freisin b’fhéidir rud a d’fhágfadh gan stát iad nach mór. Is féidir le dlíthe saoránachta idirdhealú a dhéanamh go díreach nó go neamhdhíreach i gcoinne ban agus féadtar leis na dlíthe sin gur mó an baol do mhná ná d’fhir go n-áireofar gan stát iad. Féadfaidh a bheith gan stát, mar shampla, ach gan ligean do bhean éirí léi sa náisiúntacht, toisc an náisiúntacht a bheith caillte aici mar gheall ar a pósadh le heachtrannach, toisc athrú náisiúntachta céile le linn pósta, nó toisc díothú náisiúntachta mar gheall ar chleachtais idirdhealaitheacha. Tá dlúthbhaint ag an gclárú breithe freisin leis an tairbhiú a bhaineann mná agus a leanaí as an gceart ar náisiúntacht a bheith acu. Sa chleachtas, mar gheall ar an idirdhealú indíreach, ar chleachtais chultúrtha agus ar an mbochtaineacht tá sé dodhéantaag máithreacha, go háirithe ag máithreacha neamhphósta, a leanaí a chlárú ar bhonn comhionann le haithreacha. Mura gcláraítear breith an linbh féadfaidh sin cur isteach ar an an tairbhiú a bhainfidh leanbh as réimse ceart nó féadfaidh sé na cearta sin a chur ar neamhní, lena n-áirítear an ceart chun náisiúntachta, ainm agus céannacht, comhionannas roimh an dlí agus aitheantas ar chumas dlíthiúil mar aon le haitheantas ar fhadhbanna chun teacht ar chosaint taidhleoireachta agus coinneáil fhadtréimhseach go dtí go gcinnfear cruthúnas ar a chéannacht agus náisiúntacht.
staatenlose Frau
de
Sainmhíniú Frau, die nach nationalem Recht kein gesetzliches Staatsangehörigkeitsband mit einem Staat verbindet Tagairt Europäisches Institut für Gleichstellungsfragen (EIGE)
Nóta In Artikel 1 des Übereinkommens über die Rechtsstellung der Staatenlosen von 1954 heißt es, dass eine Person, die kein Staat auf Grund seines Rechtes als Staatsangehörigen (Staatsbürger) ansieht, ein „Staatenloser“ ist. Zusätzlich zu dieser Rechtsstellung (De-jure-Staatenlosigkeit) sind jedoch viele Frauen de facto staatenlos, weil ihre Staatsangehörigkeit in der Praxis nutzlos ist oder sie sie nicht beweisen oder nachweisen können. De-facto-Staatenlosigkeit ist eine besonders relevante Frage für Frauen, etwa verschleppte Frauen, deren Dokumente beschlagnahmt oder gestohlen wurden, oder undokumentierte Migrantinnen, einschließlich Asylsuchender, die möglicherweise ebenfalls nicht imstande sind, ihre Staatsangehörigkeit nachzuweisen und tatsächlich staatenlos sind. Auch das Staatsangehörigkeitsrecht kann Frauen direkt oder indirekt diskriminieren und sie in größerem Maße als Männer der Gefahr aussetzen, staatenlos zu werden. Staatenlosigkeit kann beispielsweise aus der Verneinung der Fähigkeit einer Frau, Staatsangehörigkeit weiterzugeben, aus dem Verlust der Staatsangehörigkeit durch ihre Ehe mit einem Ausländer, aus dem Wechsel der Staatsangehörigkeit eines Ehepartners während der Ehe oder aus dem Entzug der Staatsangehörigkeit durch diskriminierende Praktiken erwachsen. Die Geburtseintragung ist eng damit verbunden, dass Frauen und ihre Kinder in den Genuss des Rechtes auf eine Staatsangehörigkeit kommen. In der Praxis machen es indirekte Diskriminierung, kulturelle Praktiken und Armut Müttern, insbesondere unverheirateten Müttern, oft unmöglich, ihre Kinder gleichberechtigt wie Väter eintragen zu lassen. Die Nichteintragung der Geburt eines Kindes kann die tatsächliche Inanspruchnahme einer Reihe von Rechten durch das Kind beeinträchtigen oder zunichtemachen, einschließlich des Rechts auf eine Staatsangehörigkeit, auf einen Namen und eine Identität, auf Gleichheit vor dem Gesetz und Anerkennung der Rechtsfähigkeit, und zu Problemen beim Zugang zu diplomatischem Schutz sowie zu längerem Gewahrsam bis zur Feststellung des Identitäts- und Staatsangehörigkeitsnachweises führen.
stateless woman
en
Sainmhíniú woman who, under national laws, does not have a legal bond of nationality with any state Tagairt "Definition based on (1) United Nations High Commissioner for Refugees – UNHCR (2006). Master Glossary of Terms Rev.1. Available at: http://www.refworld.org/docid/42ce7d444.html [accessed 15 May 2015]; (2) UNHCR (2009). Displacement, Statelessness and Questions of Gender Equality under the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women. Available at: http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/home/opendocPDFViewer.html?docid=4a8d0f1b9; (3) CEDAW Committee (2014). General Recommendation No 32 on the gender related dimensions of refugee status, asylum, nationality and statelessness of women. Available at: http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/CEDAW/Pages/Recommendations.aspx"
Nóta Article 1 of the 1954 Convention relating to the Status of Stateless Persons indicates that a person not automatically considered a national (or citizen) under the laws of any state is stateless. However, in addition to this legal status (de jure statelessness), many women are de facto stateless because their citizenship is practically useless or because they cannot prove or verify their nationality. De facto statelessness is a particular issue for women, such as trafficked women who may have had their documents confiscated or stolen, or undocumented migrant women, including asylum-seekers, who may also be unable to prove their nationality and may be effectively stateless. Citizenship laws may also directly or indirectly discriminate against women and expose them to a greater extent than men to the risk of being rendered stateless. Statelessness may arise, for example, from denial of a woman’s ability to pass on nationality, from loss of nationality due to her marriage to an alien, from the change of nationality of a spouse during marriage, or from deprivation of nationality resulting from discriminatory practices. Birth registration is also closely linked to the enjoyment by women and their children of the right to a nationality. In practice, indirect discrimination, cultural practices and poverty often make it impossible for mothers, especially unmarried mothers, to register their children on an equal basis as fathers. Failure to register a child’s birth may impair or nullify the child’s effective enjoyment of a range of rights, including the right to nationality, to a name and identity, to equality before the law and to recognition of legal capacity as well as to problems in gaining access to diplomatic protection, and prolonged detention pending determination of proof of identity and nationality.
femme apatride
fr
Sainmhíniú femme qui, en vertu du droit national, n'a aucun lien juridique de nationalité avec aucun État Tagairt "EIGE Master Glossary of Terms Rev.1. Available at: http://www.refworld.org/docid/42ce7d444.html [accessed 15 May 2015]; (2) UNHCR (2009). Displacement, Statelessness and Questions of Gender Equality under the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women. Available at: http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/home/opendocPDFViewer.html?docid=4a8d0f1b9; (3) CEDAW Committee (2014). Recommandation générale n° 32 sur les femmes et les situations de réfugiés, d'asile, de nationalité et d'apatridie. Disponible à l'adresse: hhttps://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N14/627/91/PDF/N1462791.pdf?OpenElement"
Nóta L'article premier de la Convention de 1954 relative au statut des apatrides dispose qu'une personne qu’aucun État ne considère comme son ressortissant par application de sa législation est apatride. Toutefois, outre ce statut juridique (apatridie de jure), de nombreuses femmes se retrouvent apatrides de fait parce que leur citoyenneté est pratiquement inutile ou parce qu'elles ne sont pas en mesure de prouver ou de vérifier leur nationalité. L'apatridie de facto est un problème qui touche particulièrement les femmes, telles que les femmes victimes de traite susceptibles de s'être vu confisquer ou voler leurs papiers, ou les femmes migrantes sans papiers, y compris celles qui demandent d'asile, qui ne peuvent pas toujours prouver leur nationalité et se retrouver de fait apatrides. La législation relative à la citoyenneté peut également discriminer de manière directe ou indirecte les femmes et les exposer davantage que les hommes au risque d'être rendues apatrides. L'apatridie peut découler notamment du fait de refuser à une femme le droit de transmettre la nationalité, de la perte de nationalité due à son mariage avec un étranger, du changement de nationalité d'un époux pendant le mariage, ou de la déchéance de nationalité induite par une pratique discriminatoire. L'enregistrement à la naissance est également étroitement lié à la jouissance par les femmes et leurs enfants du droit à une nationalité. En pratique, la discrimination indirecte, les pratiques culturelles et la pauvreté empêchent souvent les mères, notamment les mères célibataires, d'enregistrer leurs enfants sur un pied d'égalité avec les pères. L'absence de déclaration d'un enfant à la naissance peut compromettre ou invalider la jouissance effective par l'enfant de toutes une série de droits, y compris le droit à la nationalité, à un nom et à une identité, à l'égalité devant la loi et à la reconnaissance de la capacité légale; elle peut également engendrer des problèmes d'accès à la protection diplomatique, et la détention prolongée dans l'attente de la production d'une preuve d'identité et de nationalité.